De flesta som någon gång varit föräldralediga kan nog skriva under på att inte varje dag är en produktiv dag (eller ens en särskilt bra dag överhuvudtaget). Innan jag blev mamma för första gången hade jag en lång lista med förhållandevis små projekt som jag tänkte att jag kunde ta mig an under mitt långa år hemma. Hur många jag hann med? Absolut inte ett enda. Jag fick ett barn med stort behov av närhet och litet behov av sömn, och fick raskt sänka mina förväntningar på vad jag rimligen borde hinna under en dag. Och ärligt talat? Det var nog det bästa som kunde hända.
Jag har en stökig hjärna full av tusen idéer, och om ingen hjälper mig att bromsa emellanåt springer jag på alla bollar jag kan tills jag faller ihop i en pöl på golvet. Jag ställer höga krav på mig själv och lägger lite för stor del av mitt egenvärde i vad jag presterar. Detta är något jag har jobbat med i många år och troligen kommer få fortsätta jobba med i många år till, men att bli mamma har hjälpt mig en bra bit på vägen. Det är inte jag som styr över mina förutsättningar i lika stor grad längre, och även om det såklart kan vara stressande är det också väldigt skönt. Jag har blivit ganska bra på att ta dagarna som de kommer och tillåta mig själv att göra det jag klarar och det jag orkar, varken mer eller mindre.
Något som är en oerhört viktig del av detta förhållningssätt är naturligtvis den press man känner från andra. Jag har den goda turen att leva med någon som är lika mycket förälder som jag är, och därmed också fullständigt på det klara med hur mycket dagarna kan variera. Jimmy skulle aldrig ta för givet att maten står på bordet när han kommer hem, lika lite som jag gör det när han är hemma och jag jobbar. Vi är ett team och hjälper varandra så gott vi kan. Och det, mina vänner, gör all skillnad i hela världen.
Så hur ser då en alldeles underbar dag ut, med sunt låga förväntningar? Båda barn sov hyfsat under natten och vi vaknade precis lagom tidigt. Edwin och jag åt en mysig frukost utan bråk innan han skulle till förskolan (där han älskar att vara). Ronjas och mina fem timmar på tu man hand rymde både gos, pannkaksgräddning och lite tid vid datorn för mig då hon tog en tupplur. Och när jag hämtade Edwin sov hon en gång till så att han fick ha sin mamma alldeles för sig själv i en timma. Toppa med en familjepromenad i härligt väder, tacomiddag och en kort stunds TV-spel för mig och Jimmy innan läggdags. I det enkla bor det vackra.
Inte alla dagar är som idag. Det finns gott om dagar dagar då jag vaknar med migrän efter alldeles för lite sömn, då Ronja har ont i magen och Edwin är på dåligt humör. Dagar då Gibson får sin första promenad utanför tomten vid fyrasnåret, och Edwin och jag äter en näringsrik lunch på mikrade halvfabrikat och ser på TV i flera timmar för att jag inte orkar annat. De dagarna försöker jag att luta mig tillbaka, vara snäll mot mig själv och vila tanken i att det ibland kommer dagar som idag.
